Onsdag!

Fy sjutton vilken dag!

Är trött som bara den, Idag har jag jobbat så det kan ju bero på det. Om cirka fem minuter ska jag sova och det kommer bli super skönt. Jag har skottat snö åt Jönköpings energi med en kollega som heter Patrik. Hade aldrig träffat honom innan men det gick jätte bra och vi hade lite intressanta saker att prata om. Samtidigt som vi lyssnade på "Ken Ring" i bilen imellan jobben.

När jag kom hem hade Små bröderna samt mamma julpyntat och städat. Måste erkänna att dom har varit ganska duktiga ändå, fast jag har ju självklart varit duktigast.

Önska!

Jag tänkte uppmuntra de få läsare till att önska ett ämne de skulle vilja ha mina åsikter om, eller fråga frågor de skulle vilja veta. Eller tävlingar jag kan ha, som ni skulle vilja läsa om. Önska på nu vettja!

*Suck*

Chefen ringde nu för en timme sen, och jag ska jobba imorgon. Visst jag vet att jag ska vara glad att jag har ett jobb. Och jag är glad. Men det är så j*vla mycket slit kan jag lova. Man är värd dubbelt så mycket lön än vad jag får. Många skulle nog inte klara av det jobbet tror jag inte.

Till exempel som snöskottningen, det var en tjej som svimmade uppe på taket mitt imot. Bara det säger väll att jobbet är tungt?

Imorgon blir det att skotta snö igen, fast det är typ vid dörrar och infarter. Blää!

Sov-Time

Nu är det nog dags för sängen, Tänka sig. Att jag är trött nu, ska jag kunna gå och lägga mig tidigt för en gångs skull.

För övrigt måste jag, tvätta mina piercingar och skjölja munnen men Listerine. Det driver mig galen, att skjölja munnen hela tiden med Listerine. Sen borta tänerna, eller det får bli innan. Jag har ett blåmärke runt den vänsta piercingen, det ser lite mycko ut. Men det försvinner nog snart. Jag har haft lite problem med den vänstra piercingen, det blödde väldigt mycket när jag gjorde den. Så tror de tog den vid ett blodkärl och det är därför den läker lite saktare.

I Lördags när jag och några kompisar var ute på krogen fick jag faktiskt två komplimanger för piercingarna, vilket känndes väldigt roligt.

Det var allt från mig, Tilla signin' out! xD

Vaken?

Jag är vaken som vanligt, men tillskillnad från andra kvällar så har jag inte så mycket att skriva om. Inga tankar som snurrar i huvudet. Känns konstigt faktiskt, är inte van vid sinnesro.

lyssnar på gammal musik från förr, men ändå inget. Kanske inte lyssnar på rätt låtar?

Jo, jag kom nog på något nu. Lycka?
Lycka är något vi desperat jagar hela vårat liv, är vi inte lyckliga så kan vi inte uppskatta det vi har. Är vi inte lyckliga blir livet jobbigt att leva. Men kanske är det jakten på lyckan som gör oss olyckliga. Lycka kan betyda så mycket, någon annans lycka kan göra dig olycklig. Samtidigt kan det vara tvärt om.

Kanske vi är som lyckligast när vi bara lever livet och inte tänker på det? Men och andra sidan så är du ju inte medveten om det eftersom du inte tänker efter. Allt är ju bättre när man ser tillbaka på det, så kanske det inte blir en rättvis uppskattning, om man hela tiden ska se tillbaka på saker.
Då är min fråga till dig, är du lycklig?
Och vad gör dig lycklig i vardagen?

// Tilla

Bild på pirecingarna

This is the best I can do for now!

Maskinen!

det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter!

Min baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
För jag kommer som ett yrväder med ett högsnäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg till nästa så fort anar något ansvar!
För jag fattar mycket väl att det är i mina, det såkallade blodet i mina ådror

Det sociala arvet får rätt igen!

För han var bäst, försök att överträffa det, Ja!
Fan han var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För han flyger iväg som ett pappersflygplan!

Sommar!

I övrigt kan jag tillägga att jag sanknar sommaren





Idioti

Jag kan inte riktigt förstå varför alla längtar så till julen. Jag längtar verkligen inte jag vet att alla tycker att jag är negativ och så vidare när jag skriver så. Och visst var julen rolig när man var liten, men nu blir man bara påmind hur bra man hade det som liten. Och att för varje år som går växer ansvaret. Och för varje jul som går blir det mer att hålla koll på/ta hand om.

Tänk på alla hemmlösa nu när vi har en sådan kall vinter. Vart ska de ta vägen?
Vem ska ge dem julklappar?
Vart ska de ställa sin gran?
Jag vet att livet inte är rättvist, men varför ska man bara acceptera det?

Jag läste i ett "anti droger" ett inlägg från en kvinna, hon hade svarat på en kommentar från "Admin". Det handlade om drogmissbrukare. Jag citerar;

Admin skrev;
"Jag tycker alla oseriösa ska lämna denna grupp, som säger "våga säga ja till droger" (jag har rättat dennes stavning)

"Men herregud menniskor. ni som säger jag till droger: dra till eran grupp istället ! bort härifrån! vill ni veta en sak? att ni är så jävla svaga!!!!att ni inte klarar nånting i livet utan det.så jävla svaga ni är!!var a en har problem i li...vet,men man skall vara stark a klara a bearbeta inte bedöva eran kännslor med droger,för stunden.vidriga ni är helt änkelt!! sök hjälp så ni tar hjälp med våran skatte pengar .vi som jobbar för er får ett skit i dag men ni får allt!!! tänk på att våran barn lider pga. av er.ju mycke knarkare a cosbiddragere dessto mer dras det skatt ifrån oss. hade ni inte knarkat hade skatten misnkat säkert!!

 

Denna människan kan ärligt inte ha mycket i huvudet. Jag försvarar inte drogmissbruk över huvud taget. Men alla har ju sina anledningar till saker och ting. Alla är olika och alla har vi olika förutsättningar. Många människor har redan fallit igenom samhället och har ingen mer hjälp att få. Det vill säga att den skatt vi har betalat, för att sveriges medborgare ska få hjälp. Inte har räckt. Och det fins många missbrukare som till exempel alkolholister som klarar av att hålla ett jobb och som betalar skatt. Skatt som kanske går till hennes barns skolmat. Men detta har nog inte slagit denna människa. Jag tycker det är så orättvist, att man drar alla över samma kam. Ett drogmissbruk kan börja på så många olika sätt. Och den skatt vi betalar, räcker den? Eftersom drogmissbruket ökar ibland unga och ändå är medvetenheten större än någonsin.

 

Kanske detta livet har blivit för svårt att leva?

 

Kanske man behöver en flykt från verkligheten. Vi behöver ändra våra vanor, att ta till droger när vi inte mår bra än inte hållbart. Men människor måste börja inse, det är bara galet att dessa okunninga männsikor ska få starta en sådanhär grupp (gruppen finns på facebook). Jag tycker bara att kanske apoteket eller läkare ska gå ihop och starta detta. Eller kanske förra missbrukare. För de vet, de vet hur det funkar. Dessa människor verkar inte veta något alls, vilket jag inte tycker är rättvist. Även missbrukare har rätt i samhället. Man kan inte skriva så.

 

Det finns många olika missbruk, vart går gränsen? När ska man "skylla sig själv", och vilka missbruk är "okej"?

• Drogmissbruk?
• Sexmissbruk?
• Att skada sig själv (skära sig) ?
• Matmissbruk?
• Ciggaretter/snus?
• Shopping?
• Spelmissbruk?

Vad är okej? Alla dessa missbruk kostar pengar, skattepengar. Att hjälpa dessa människor på fötter igen är något jag tycker vi är tvungna att göra. För oftast har vårat "system" redan svikit dem.

Tillbaka till hemlösa;

Så när ni äter eran julmat eller öppnar era klappar. Kom ihåg denna texten. Kom ihåg att det finns barn som sitter hemma, kanske utan värme, kanske utan mamma eller pappa, som inte får några klappar. Eller tänk på en gammal man/kvinna som får sitta i ett trapphus och höra skratten, känna värmen ifån lägenheterna i byggnaden. Tänk på det!

Jag är inte bätte själv de är jag medveten om, så ta inte detta som en "diss" till alla som gillar julen, jag bara skriver ner lite om mina kännslor och tankar.

den 12 december kl. 16:34"

Trött!

Idag är jag trött efter att ha skottat snö i åtta timmar. Mitt högra knä gör ont och ser ut som en fotboll.

Förövrigt lyssnar jag på Thåström, han har så underbara texter
Här kommer mina två favoriter;

Det var allt från mig idag!

Terror dåd!

Terror-dåd i vårat sverige
Hur länge ska detta hålla på
Vi gör som vi alltid har gjort
Blundar
Och låttsas att vi inte kan förstå


Första terror-dådet i Sverige?

Detta är ju helt sjukt, Sverige Demokraternas stöd kommer växa ännu större nu efter detta. Det som gör mig ännu mer irriterad  är att killen som gjorde detta kommer från Tranås (invandrade till Sverige som 11-åring). Ska man inte kunna känna sig säker i Sverige längre?

Som tur var hade hans bomber exploderat för tidigt av misstag, så ingen dödades. Förutom han själv såklart, vilket är förjävligt för det finns nu ingen som kan straffas för brottet. Han förtjänade inte ens att dö. Polisen misstänker att mannen ville spränga sig på två andra eventuella ställen där det fanns mer människor. Tänk om han hade lyckats?

Var ska vi dra gränsen?
kankse är dags att reagera nu?

När man  dödar någon genom ett terror-dåd ska det ju finnas tusen (eller om det var hundra) oskulder som väntade på denne i himelen. Jag kan ju i alla fall nöja mig med att den ***** ******* inte kommer ha några oskulder väntande i himelen eftersom han inte lyckades döda någon. Till och med det var han för värdelös för.

Dikt

En man ligger i en sjukhus säng
kanske hans hopp gick för länge sen
En trött och sjuk man med inget alls kvar
Men endå kommer de för att ta allt han har
Men i natt ska han få befrielse
inatt ska allt bli lungt
Att andas är plötsligt alldelsess för tungt

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora 
De hämtar små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

En flicka så fin och så snäll
Hon har gjort sig speciellt fin ikväll
Hon ska gå på sin sin första fest
Med alla de hon gillar mest
Men inte vet hon att det idag är hon som står på tur
Hon vet inte när, och inte hur
I dödens lotteri hennes namn nu blev taget
Och hennes hemska öde har nu övertaget

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora
De hämtar små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

En kvinna ska snart bli mor
hennes lycka är överväldigande stor
Ett litet liv i hennes mage hon nu bär
och bara om någon vecka är lyckan här
Men hon vet inte att hennes namn blev draget för ungefär nio månader sedan
och hon blev skriven på listan nedan
En far omdevetande om att han ska få uppfostra en son på egen hand
Och att modern inte ens ska få se sonens första tand
Henns öde de nu bestämmt
Hon krystar ut sin son med ett sista lång flämt
Hon hann inte ens höra att hon hade fått en son
Innan de hade hämtat henne lång där ifrån

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora och små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

Ett öde kan ha olika slut
men en sak är säker
Det finns ingen väg ut
Har de väl skrivit ner dig på sin lista
Då kommer du livet mista
Du kanske får lämna allt du har
Eller du kanske inte längre hade något kvar
Det spelar ingen roll när de har berstämt sig
Huvudsaken är att de kommer att hitta dig

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora och små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

Snö

Har jobbat nu i två dagar uppe på ikeas norra lager i Torsvik. Riktigt segt ska jag lova, kallt också för den delen. Har ont i hela kroppen idag, vi skottar snö på taken där. Tänk dig åtta timmars prommenad i tjugo cemntimeters hög snö.Inte roligt kan jag lova.

Ni vet ju att jag har skrivit om en överaskning som jag ska ladda upp bild på men viste inte när. Jag kan nu medela att detta kommer ske senare idag eller imorgon. Klockan 14.00 gäller det och jag längtar super mycket. Hoppas på ett bra resultat, såklart.

// TillAAAaaa!! ^^

Ung & Bortskämd

Jag tycker att "Ung & Bortskämd" tycker jag är ren ut sagt skandalöst upplägg.

jag har inte följt det, kanske har sett tre eller två program. Men idag var det ju helt sjukt orättvist, och det gör mig bara irriterad.

JP (Jean-Pierre) förtjänade verkligen inte att åka hem i dagens program. Jag vet inte vad han har gjort tidigare i programmet som har gjort de andra deltagarna så grymt arga på honom. Men man måste väll ge JP en chans att ändra på sig. Och vist, han kanske enbart ändrade på sig för att imponera för föräldrarna. Men vem hade inte gjort drastiska ändringar när man nästan har åkt ut två gånger i rad? och så länge man sköter sina sysslor i huset tycker jag inte att man ska vara prioritet ett i utröstningen. För de är väll där för att lära sig att ta hand om sig själva!? Sen kanske han inte förtjänar att "vinna" eller hur detta program funkar. Men han skulle inte åkt ut idag.

Tidigare händelser i dagens program för de som inte har sett det. JP blev aldrig frågad om han ville gå på en promenad där alla skulle delta (de andra försvarade sig med att det inte var bestämt). JP och en annan manlig deltagare hade "bytt" matlagnings-tid med två Paulina och Karolina, för att de ville laga en tre-rättersmiddag till hela gänget. Och imellan varmrätten och efter-rätten låster resten av gruppen in sig i ett rum och "snackar skit" om JP. Till exempel "köper ni dethär", "JP bytte tid med oss bara för att föräldrarna skulle se detta". Vilket jag tycker är väldigt falskt, han man sådanna synpunker kan man tacka nej att delta i middagen, eller sitta ned i gemensam grupp och tala ut om problemet. Vilket skulle visa mognad hos alla. Det gjorde de självklart inte, vilket jag tycker är väldigt fel. Och alla kan ju hålla med på att om man får en idé (som till exempel i detta fallet, laga en middag) så vill man ju genömföra den så snabbt som möjligt och inte vänta. Om Paulina och Karolina nu uppfattade det som om han bytte tid samt genomförde idén bara för att imponera på föräldrarna kunde ju de nekat JP att byta "mat-tid" och sedan förklarat varför. Det som gör mig mest arg var föräldranas motivation när de även röstade ut JP, de uppfattade att det var synd om honom för att han inte tillhörde gänget. Vilket är helt sjukt, efter Paulinas pappas uttalande "Jag tycker att det är ren mobbing, och det är inte acceptabelt" (menat mot JP, och mathändelsen. Han menade på att resten av gruppen inte hade varit snälla.) Sen väljer de att rösta ut JP, när Paulina och Karolina till exempel sket i att städa och istället smiknade sig. När restan av hela gruppen städade. Deras ursäkt var att de gick upp mycket senare än restan av gruppen, men vad jag kunde se så hade inte en enda av de andra gjort i ordning sig utan de prioriterade städningen först. Vilket jag tycker är det programmet går ut på. Därför tycker jag att Karolina eller Paulina skulle vara den som åkte ut.

Jag kan förstå att man som förälder vill göra det lättare i livet för sina barn. Men att göra ens barns läxor, eller inte lära sitt barn laga mat eller städa. Anser jag bara gör livet svårare i längden. Jag detta tycker inte jag bara för jag är "avundsjuk", och för den som anser det. Kanske borde söka in till programmet nästa sesong, för de förstår kanske inte heller då vad livet går ut på.

Saknad

Ibland undrar jag om de val jag gjort har varit värt det i längden,

Alla verkar ta det så lätt, jag kan inte förstå. Saknaden tar kol på mig, jag tänker på det säkert mer än en gång varje dag. Det var mer än ett år sedan nu, kanske till och med två. Men ändå är det en del av mig, jag vill att det ska vara en del av mig. Jag gillade vad jag blev, jag blev den jag alltid velat vara. Min rastlöshet fans plötsligt inte längre, min sömn kom när jag själv ville. När jag ville sova kunde jag sova.

Jag vet inte om jag minns det så som det var, eller hur det verkligen började. Om det jag minns är det jag vill minnas för att få en flykt från dagens verkligheter. Men jag minns hur jag kände, jag minns hur jag såg på mig själv. Det som har hänt med mig, nu efteråt. Det skrämmer mig inte. Jag minns även att det var jobbigt, men det jobbiga var inte mer än det bra. Och jag förstår inte vad som är felet, jag förstår inte varför de val jag gör måste påverka alla andra. Varför de ska ha en åsikt i något de igentligen inte vet något om. De vet inte hur jag känner, och därför kan de inte förstå.

Jag tror att okunskap gör oss lyckliga, men jag kan dock inte minnas om jag var lycklig innan allt detta. Men jag vet att jag slapp önska mig ännu en sak i livet man inte lyckats få. Det gör ont i mig när jag ser hur människor gör, när jag läster om det. Och hur de talar om det, de inser inte att det är en ny livs-stil, och att man tillslut inte kan välja längre.

Om jag minns rätt, så väljer "Frodo" i "sagan om ringen"-filmerna att gå vidare efter de vunnit "kriget" och ringen är förstörd. Han inser att det inte går leva med maktbigäret och saknaden av "ringen". Han valde döden, framför smärtan och saknaden. Att välja döden är ett drastigt val, för även om man får leva med en evig saknad så kommer man kunna uppleva lycka igen. Jag hoppas det i alla fall, än så länge vet jag inte. Kanske blir skanden mindre med åren som går, kanske den blir suddig som alla minnen. Kanske den med tiden försvinner som spår i sanden. Men det gör även ont att veta, att veta och glömma. Nu när jag vet, vill jag inte glömma.

Så åter igen, har valen jag gjort varit värt det i längden. Hur började allt detta, och när kommer det sluta. Jag tror att aldrig veta från första början, ger oss lycka. Den som vet mindre har färre saker i livet att frukta. Den som vet mer har mer att tänka på, och mer att vara rädd för. Så "är det bättre att ha älskat än att inte älskat alls" för man kan väll inte sakna något man igentligen inte har upplevt? vilken saknad är skarkast; Att sakna något du aldrig upplevt, eller sakna något som en gång varit hela din värld? Igentligen vet vi ju inte svaren för än vårat liv är slut, vad som är rätt för dig kanske är fel för mig. Berodde detta på min okunskap, eller deras kunskap som de inte delade med sig av?

Another day!

Ännu en ny dag,

blir så jäkla irriterad på att bo i denna lägenheten. Vi bor tre stycken personer i en tvåa på 70-någonting kvardarmeter, ibland fyra beroende på om min lillebror är hemma eller inte.

Jag har ju svårt att sova, och i natt så gick jag och lade mig runt klockan två. Kanske somnade vid tre-fyra, vaknade av att mamma var uppe och hade tänt var enda lampa i hela lägenheten och förde liv. Klockan kan väll varit sex, försökte somna om till klockan typ sju-halv åtta, och när jag precis höll på att somna, vaknar min lillebror som är sjuk. Och kliver inte upp, nej, utan han ropar på mamma för han ville ha alvedon och halstabletter. och då vaknade jag ju självklart igen, och kan inte somna om så det var ju bara till att gå upp. Så nu sitter man här i soffan, lillebror har ju självklart somnat om. Menans jag får sitta här och inget bra är det på TV:n heller.

I övrigt blir det FÄÄST idag, så får väll glädja mig åt det. Med alkohol i blodet blir allt lite roligare, oftast.

Rastlösa själar

Efter bara två timmars sömn kan jag konstatera att jag hade en konstig dröm igen. Den innehöll dock inga zombies denna gången. Men den var inte mindre läskig för det. Såhär började det:

Jag skulle till ett "läger" där jag hade varit två sommrar i rad. Det var ett stort läger med många olika människor. För två år sedan hade det skett ett mord på en flicka vid namn "Saga" som också bodde på lägret. Mördaren var fortfarande fri, och polisen hade hittat kroppen och visste vart hon vart begravd efter mordet.

Det började med att vi skulle gå och kolla på den plats där "Saga" vart begravd efter mordet. Det var jag och en person till som sade sig veta vad detta stället låg. Det var nästan mörkt ute, och solen höll på att gå ner. Det var en varm sommarkväll och vi gick bara i T-tröjor in i skogen. Vi följde en stig, och det blev bara mörkare och mörkare. Man kände redan när man vek in på den lilla grusstigen hur det växte en motbjudande känsla i kroppen. En hemsk känsla, Rädsla blandat med spänning. Vi viste att något inte stod rätt till, och vi verkade inte bry oss om att mördaren fortfarande var på fri fot. Och kanske just i skogen vi var och vandrade i. Vi kom fram till en "dal", där all skog var undanröjd och ett fält av grus och sand låg framför våra fötter. Plötsligt hörde vi en röst, den var lugn och kall. Samlad men samtidigt kunde vi höra föraktet, hatet och skräcken i den stilla rösten som verkade bäras av sommerens varma och sakta vind. Rösten förklarade att mannen som hade mördat "Saga" ångrade sig. Han hade lagt en förbannelse över skogen. Dalen var full av rastlösa själar som drev runt utan någon stans att ta vägen, och bara de mer rens själar kunde passera dalen utan att hemsökas av de rastlösa andarnas hämd. Man kunde se ett spår av människo-skor och även ett spår av hundtassar som gick upp mot dalens kant, rösten förklarade att mördaren inte kunde sätta sin fot på denna plats igen. Och att det var riskfyllt för vem som helst att vandra igenom denna dal. Därför kunde vi se hur människospåren stannade vid kanten medans mördrens följeslagare hade passerat igenom dalen. Vi kunde se hur hundens/vargens tasspår fortsatte igenom det enorma fältet och fösvann i fjärran. Efter vi hade sett allt detta var all spänning borta och vi kände hur skräcken växte starkare, och ännu var vi inte hemma på lägerplatsen där allt detta en gång hade börjat.

Vi gick igenom skogen, jag och en till. Plötsligt träffade vi en liten pojke som skulle gå med oss till lägerplatsen. Pojken hade sin lilla kattunge med sig. Han klappade den lilla katten varsamt, och den låg tryggt i hanns famn. Jag vände mig om och pratade med en andra i sällskapet, jag hör hur pojken säger "min katt rymde" och i ögonvrån kunde jag se hur pojkens kropp var täckt av blod. Jag viste att pojken inte hade lysnat på rösten vaksamma plågoord, jag viste att pojken hade vandrat genom dalen, och det var därför vi mötte honom så sent på vägen. Han hade blivit straffad, straffad med samma sjuka tankegångar och plågoandar som mördaren en gång hade. Jag skulle precis vända mig om med ansiket mot pojken, samtidigt som en adrenalin kick gick igenom min kropp vaknade jag tryggt i min säng. men kännslan, spänningen fans kvar, som en dimma i mitt sovrum.

Överaskning!

Ny hårfärg nu också,

(jag är inte flintis på huvudet där, det bara blänker, så nu vet)
Det skulle bli brunt med lila slingor, men jag tycker mest det ser rött ut.
Vill ju hellst att det ska vara lila, men rött ör ju inte fult det heller.
(kommer en bättre bild)

Jag har även ordnat en överaskning till mig och er.
vilket ni kommer få se senare, det är bestämmt men inte vilket tid dock
då fortsätt att LÄSA

ki - boxpass

Idag har varit en almän seg dag. Jag har har haft jätte ont i knäna, det märks att det är vinter ute.

Imorgon ska jag andvända mitt gymkort för första gången. Jag är verkligen taggad, det bli ett ki-box pass med Josefine Mörtsell. Dags att ta tag i vikten nu till "bikini sesongen" och efter nyår ska jag börja hårt. inget godis (kanske ibland en dag på helgen) och inte lika mycket festande. kanske bara en gång i månaden. Men tro nu inte att jag lägger av helt med festandet. jag festar nykter.

och i morgon börjar jag med en nya medicinen. Så om några dagar lovar jag att meddela hur det kändes och gick. Nu tror jag det räcker för mig,



Puss på er, mina få läsare

Rip

Jag lånade en dikt bok, där det fanns många dikter om döden. Och då kom jag att tänka på döden. och hur jag kommer att dö, i sjukdom, mord, olycka, av ålder, självmord. Och det finns även några citat ur låtar som påminner om döden:

"Why am I fighting to live
If I'm just living to fight"

"Why am I dying to live
If I'm just living to die"

Varför lever vi?

Är det "The big bang teory" eller "Biblen".

För om du tror på "The big bang teory" så skapades ju jorden av en händelse i rymden. Som bildade planeter, och då kom jorden (Tellus) till. På jorden började det växa liv, tillslut kom vi människor in i bilden. och vi utväcklade oss till de människor vi är idag. Alltså har vetenskaps männ bevisat att detta hände i det händelseförloppet. För att jorden hade resurser för att liv på sin planet. Vi människor har vuxit fram enligt ett vetenskapligt schema. Och då kan man ställa sig denna frågan! Vetenskapsmännen tror inte på ett liv efter döden.

Jag tror på ett liv efter döden, där jag får träffa alla mina vänner, familj, husdjur, släkt. Och bara umgås i en andlig värld. Där vi mår bra och som vi vill. Vill vi vara "höga" så får man det, eller så behövs det inte ens. Och att man kan komma ner på jorden och hälsa på dom man lämnat kvar (om man dör ung).

Men sen inser jag att jag tror på "The big bang teory". För forskare har ju visat att det är så, det är Så vi blev till. Och då slog det mig, Det finns inget ställe jag kan träffa mina kära igen. För  det finns ingen andlig värld i ett vetenskaps samhälle. Och den andliga kontakten vi upplever kanske bara är våra minnen, längtan, saknad, desperation, nostalgi, som får våran hjärna att "få oss att tro" att  vi känner deras närvaro, för vi vill så gärna ha dom hos oss, och då hjälper, hjärnan kroppen att känna mindre smärta.

själen, kanske kom när samhället utvecklades, när vi utvecklades. För den behövdes, när man skulle avgöra vad som var rätt och fel. Och man brukar ju säga att man har "ont i hjärtat" när kärleken tar slut, att man har "ont i själen när man mår dåligt" eller att det "gör ont i bröstet (ungeför där hjärtat och lungor sitter) När man får ångerst och panikatacker. Men jag tror inte den har satts där av någon gud, själen har vi själva byggt upp, för det behövs för att klara sig i dagens samhälle. Ur folket som jagade och levde på livsinstinkt, de behövde inte några själar, för där fick man inte fängelse om man mördade sin "urfolk-stam-ledare". Man kan ske inte mördade honom för man behöver honom i "flocken".

Biblen, jag tror att vi människor själva har hittat på biblen. Visst att det finns bevis på att jesus har funnits, och även händelser som jesus utsatte sig för. Men jesus kanske var en sjuk man. Han kanske hade en av de Personlighetsklyvningarna, Shcitsofreni, Tvångstankar sjukdommar man inte viste existerade då. Han kanske trodde att han var "Jesus" Guds son. Men vem har sagt att Jesus inte var till exempel, shcitso "gud" kanske bara var en röst i hans huvud som sa åt honnom att han måste göra alla dessa gjejer. För att rädda mänskligheten. Om du hade varit sjuk shcitsofreni, och en röst hade sagt till dig att du måste rädda mänskligheten, annas skulle allt gå under, skulle inte du gjort det då?

och biblen har blivit omskriven så många, att det med Maria jesus mor hade blivit befruktad av gud, eller att jesus öppnade in gång igenom ett hav. det kan de ha lagt till efter.

Folk vill inte inse att det inte finns något mer efter döden för det skrämmer oss. Det okända, tanken "finns inte jag mer då". Många människor är rädda för att dö, för de vet inte vad som kommer efter. Men det kommer inget efter. Vi skapades av en natur reaktion, Efter döden är det bara SVART. 

Medicin

Idag har varit en intressant dag minsann, började med att jag vaknade vid klockan 08.00. Lika bra att gå upp liksom. Jag och mamma tog en buss till stan, skulle köpa träningskort, ladda mobilen + internet och listan är längre.

Vi fikade lite och shoppade, och vid klockan två hade jag läkartid. Jag skulle till läkaren för mina sömnproblem. Har testat massa olika mediciner men inget har funkat. Mina sömnproblem beror troligtvis på att jag har RLS och innan man börjar behandla med det starkaste så tar man lite svagare och icke beroendeframkallande mediciner först, så det finns väll två kvar att testa om inte denna funkar. Sen blir det enda alternativet Stesolid (stavning). Jag tror den hette så. Och jag har redan varit beroende av opiater (tradolan) så jag tycker att det räcker med att jag har tagit mig ur det. Men denna gången ska jag testa Tryptizol (som är främst anti depp) + Paraflex (muskelavslappnande som jag har testat innan). Nu vet jag vad de flesta tänker "hon tycker hon är cool", "Jävla pundare", "jag skulle aldrig stoppa i mig allt det" och listan går vidare.

Jag anser att de personer som säger stt de "hatar tabletter" och att de inte ens "kan ta" en alvedon, bara är patetiska. Om de inte har någon bakgrund som bidrar till dåliga minnen/upplevelser/missbruk och liknande. Varför ens säga en sådan kommentar, de personer som säger så tror jag inte har varit så sjuka att de verkligen behövet medicin. Jag tror ju inte man nekar en alvedon när man har 40 graders feber. Och det gäller starkare medicin med, sen finns det självklart personer som tar saker de inte borde, men de finns många människor som gör saker de inte borde men ändå kan man inte dra alla över samma kam. Vadå är tabletter/medicin dåligt bara för att några människor har valt att missbruka det!?

Jag har varit beroende av en stark smärtstillande medicin, jag vet hur det är att ta sig ur ett beroende. Men notera att jag hade ett recept utskrivet av en läkare samt diagnos. Jag vet att det är farligt, många ungdommar tar sådanna här preparat fast de inte vet något om det. Och om jag fick ändra på mitt förflutna önskar jag att jag aldrig hade börjat med den medicinen (tradolan) . Men vad ska man göra när inget hjälper. Man måste ju lyssna på de som kan, men vad de inte sa var hur jag skulle behöva leva mitt liv med en kännsla att något saknas. Vilket jag kommer få göra nu, nu saknas något.

Vad jag skulle vilja komma med detta tror jag är något sånt liknande, Mediciner/tabletter behövs de hjälper folk men de själper även människor. Men man måste förstå att om man börjar missbruka, har man oftast valt det själv. Och man kommer få ta sig ur det själv också. Det är ingen som kommer och hjälper dig igenom långa timmar av abstinens. Och jag tror att folk måste ändra inställning till detta, för uppenbarligen funkar detta inte, det är alderless för enkelt att få tag på vad man vill ha när man behöver det. Jag tycker även att de människor som inte behöver ta medicin ska ge fan i att yttra sig, för de vet uppenberligen inte vad det handlar om. Liksom ska "du" få mig att må dåligt bara för jag har ett "fel" i min kropp som behandlas genom att ta ett piller, det gör en inte till pundare. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jag tar inte ens alvedon" HALLÅ, det är alvedon, sålänge du håller dig till rätt dos, VAD SKA HÄNDA liksom!?

Nä, lägg ner attityden.och de som tar medicin behöver den oftast och hade nog gärna sluppit om de fick, TÄNK på DET!!  

Naglar

Jag är intresserad av naglar hur man stylar och så vidare. Jag brukar använda mina naturliga naglar. är det någon som har tipps på märken på nagellack eller annat skriv gärna!?





Detta är min hand, lite misslyckad skulle lagt två färglager. men nu vet jag ju det nästa gång.

Jag lovar att det sk komma in fler bilder på nagelstyling
kommentera järna . // Tilla <3



Stan

Idag var jag och mamma i stan, Det började med att mamma ville ha en hårprodukt som vist hade fått topp betyg så därför åkte vi upp till A6 i detta snö rusket, som jag absolut inte uppskattar. Som vanligt när tjejer går på stan hittar vi massa roligt grejer. Vi åt även lunch på soya.

Lila hårfärg - Lila slingor i luggen (om det lyckas)
Ögonskugga i färgerna, Guld, gul, rosa, silver, svart, vit, grön, ljusrosa, lila och mörkgrön
Lösögonfransar, dock bara till fest

har du frågr om märke och priser,
kommentera?!

Comviq surf

Nu har jag inte skrivit på ett tag, det beror på att jag förstörde min lilla-internet-dosa-sak. En kväll ville inte internet funka, och jag försökte och försökte, men det ville sig inte. Så då bestämde jag mig för att ominstalera allt. Då kom min lillebror David på att mitt internet kanske inte går få igång igen om jag ominstalerar det eftersom jag har "comviq surf" (fins anledningar till varför jag har det). Men självklar lyssnade jag inte på David, Och fan fick jag för det. För när jag väl hade instalerat allt igen stod det att jag inte hade något "surf" kvar, vadå helvetes jävla klantigt eller!?

Varför jag har comviq surf beror på att jag är som sagt timmanställd och har inte en fast inkomst varje månad. Jag har inte heller rika föräldrar som kan lägga ut och betala mina räkningar. Så då anser jag att Comviq surf var det bästa alternativet för mig, för då kan jag chatta, blogga, och surfa och det duger perfekt. och det bästa av allt är att jag inte har en ränking jag måste betala varje månad.

Klänning

Igår när jag var och tittade lite innan min tandläkartid så hittade jag en super snygg klänning i skyltfönstret. jag tänkte "det kostar säker över femhundra kronor, och det är för dyrt". Men jag gick in och tittade på priset iallafall och då blev jag superglad och jätte häpen. Gick och provade den och den passade, fanns bara en kvar i min storlek. Så jag hängde in den och jag, och mamma var och hämtade den idag.

med annan BH blir denna avsome!

Klänning, lila. Köpt på Lindex 199kr

Bild på accessoarer kommer in senare! // Tilla

skullcandy

ooh Yeah! Idag mår jag bra, det har inte hänt allt för mycket igentligen.Vaknade vid klockan elva i morse, satte mig och ringde tandläkaren, tänkte att det var lika bra. Skulle fråga om min tand, dom har gjort om en lagning för jag ska börja betala nästa år (mindre kul) och nu efter de har lagat om den så gör den typ as ont. De gjorde om lagningen första gången i augusti, så tänkte att det kanske var dags att ringa nu. då säger tanten att dom har tid 13.50, fan att det blev brottom eller. Måste klä om, sminka mig, duscha och sen hitta en buss som passar. Men jag lyckades allt!

efter tandläkarbesöket kom jag på att jag lika väl kunde åka upp till A6 och köpa nya lurar, självklart "skullcandy". Så det fick bli så, mötte Linus och Timmy. Vilket är mina kära kollegor på jobbet så blev att stanna och snacka med dom, tills de inte vågade tjata längre, eftersom chefen kan bli sur. Jobbar man åt ett bemanningsföretag måste man ligga i, blir de minsta missnöjda blir man utbytt kan jag lova. Men det var lite kul att träffa dom. Sen fick jag uträtta lite ärenden till mamma, man måste väll vara snäll ibland.

Sen när jag kom hen gick jag till Zarah en sväng, vi pratade som vanligt om allt imellan himmel och jord. och det får avsluta detta inlägget. Intressant att läsa va?

Btw efter 40 timmars vaken tid i sträck fick jag sova en hel natt, kanske därför humöret är lite bättre // Tilla

Nätter

Dagarna är långa men nätterna är längre,

Jag kan tänka tillbaka på tusen tunga nätter, då man bara har suttit och tänkt, tänkt på allt. Nätter då man bara har suttit och klottrat ner tankar. Bara lyssnat reflekterat varenda ord i låtar. På varför samhäller är si eller så, på varför just samma personer/familj ska få massa problem, allt på samma gång. Jag mins många morgonar då jag vaknat och fortfarande inte känner mig utvilad, men fick vara nöjd om jag fick tre timmars sömn. Att bara gå upp och gå till bussen, och låtar av Rmk, Sober, Kastro, Nuzi (med flera) spelades i lurarna. Det var tungt, varje höst blir jag påminnd om hur tungt det var, det har hänt så mycket som jag skulle vilja skriva ned. Men det går ju tyvärr inte. Jag är bara så glad att mamma kämpade, att pappa var stark, att David orkade och att Rasmus inte minns. Jag mins jag mins allt, nästan varenda besök på sjukhuset. Alla låtar påminner mig om hur det var och om hur det fortfarande är, men nu är man äldre och ser det från en annan synvinkel.  jag brukar alltid säga:

"när jag mådde som sämst, levde jag som mest"

och det stämmer Jag längtar tillbaka, för jag har så mycket minnen från den tiden det gjorde ont men jag mådde så bra när jag var med mina vänner, när vi festade, när vi satt vid busshållsplattserna eller på fritids. Så mycket glädje, för när jag inte var hemma fick jag en paus. Jag hoppas att jag någon gång igen ska få uppleva dessa glädjerus, visst vi grät men vi grät tillsammans.

Idag är livet bättre och allt lite mindre, men jag längtar tillbaka till tiden, då jag gick bort till Jonas och Albin, hade inte sovit något alls, luvan på, tränade boxningsmoves samtidigt som jag lyssnade på "You where my everything" eller när jag och Amanda satt vid busshållsplatsen i timmar och bara snackade, om inget ingentligen men det var endå så kul, då hip hop var mitt liv, kollegieblocket min bästa vän. Tänkte slänga upp en länk till min dåvarande favoit som jag knarkade när sömnen svek, här är den:

http://www.youtube.com/watch?v=ZTTiPFuYSIc

och nu en som påminner om tiden som var då,

http://www.youtube.com/watch?v=fR6Cm-yScEo

Jag år 2006

Jag År 2007

Jag År 2010

Varför

En liten mening ur en låt som jag lyssnar på just nu, dock översatt till svenska,

varför är livet så svårt,
 tar ifrån oss saker och ger oss annat, varför?

Morfars födelsedag

Snart bär det av till mormor och morfar, vi ska fira morfars fördelsedag. Min älskade morfar.

Det kommer sluta med att jag får leka med mina små kusiner. Vilket jag i och försig inte har något imot. Förövrigt har det inte hänt mycket idag, måste fan ta tag i mitt liv snart, kan ju inte sitta och vänta på att jobbet ska ringa. Måste ringa yttligare samtal också, vilket jag fullkommligt hatar. Tandläkaren, Chefen, En målerifirma och så vidare. Hatar att prata i telefon av någon anledning, bättre med sms och mail. Vet inte hur många mess jag skickar i månaden men det är inte lite.

Tänkte avsluta med att säga GRATTIS, till min Morfar Bill Fagerström. Älskar dig ska du veta! // Tilla

Poesi

Som ni kommer se nedan har jag laddat upp lite av mina dikter, vilket är väldigt personliga. Jag vill ändå dela med mig av dem jag skrivit och skulle gärna vilja ha lite kommentarer. Jag har ännu inte funnit några som är speciellt intresserad men jag hoppas verkligen att nå orkar läsa. // Tilla

Dikt

När sömnen varar för kort

Jag lägger mig ned och sover en stund
När jag försvinner ur min kropp föds det åter hopp
När jag drömmer stannar världen upp ett slag
och jag får äntligen vila ett tag
Drömmen räddar mig från undergång
Det är mitt livs ljuvaste sång
Att få vara en annan en timme eller två
Jag hoppas att du kan förstå?
Kudden är min tröst, Tystar en förtvivlad röst
Täcket är mitt skydd, lugn, varm och trygg
Sängen är min tron, min ångerst fria zon
Men problemen är tillbaka när jag vaknar
och då jag åter igen drömmen saknar
Att bara få drömma mig bort, men det varar allt för kort. // Matilda Stigsson

Dikt

Jag trodde

jag trodde trodde att jag skulle vara svag utan dig
men nu är jag starkare än berget
Jag trodde att jag skulle gråta när du gick din väg
men nu ler jag oftare än någonsin
Jag trodde att jag skulle bli sårad när jag såg dig med henne
men det gjorde mig bara stark
Jag trodde att jag skulle vara ensam för evigt
men nu har jag redan en annan
Jag trodde det skulle kännas värdelöst utan dig
Men nu faller äntligen allt på plats
Och nu när jag tittar in i dina
Ser jag att det är du som är Svag, Ledsen, Sårad och Ensam
Det gör mig stolt att jag är jag
Och nu vet jag att JAG är starkare än dig.  // Av: Matilda Stigsson 13/6-2009

Dikt

Kärlekens Baksida

Frontsoldaterna är skövlade
ett tjock mörker omger oss
Där vi är, är ingen plats utan långt in i skälen där ingen kärlek finns kvar
Där mörkret symboliserar Ensamhet, Hat, Svek och Skam
En kyla befinner sig över oss
Kanske är det vi som har skapat den
Men det är bara ju och jag nu
Vi står tätt, tätt
Kanske kommer du ge mig din hand och be om fred
Men du ska jag slå bort den
Som om jag har ett avtal med mig själv
Jag kommer inte visa någon nåd
Vi har gett oss in i en hård kamp
Med tårar, hat och blod
En kamp där allt är tillåtet
Inga fel, inga rätt
Där tårar kommer falla
Där lögner slår rot
Där hatet och sveket är starkast
Där vår stolthet är på spel
Där våra kännslor inte längre är männskliga
Där lögnerna och sveken har röjt sin väg igenom det mjuka skalet
Jag kommer spela mina pjäser med största aktsamhet
Jag kommer få dig ned på knä
Jag kommer visa dig vad smärta är
Jag kommer segra, Och då ska min segerfana vagga högt i skyn. // Av: Matilda Stigsson

Dikt

Tiden

Jag har lärt mig som så
tiden kommer och går
Dagar blir till månader, månader blir till år
och den tiden som går du aldrig igen får
tårar och sorg ska komma månen gång
men även glädje och sång
Tiden går sakta
men också väldigt fort
Snart är livet slut och allt är gjort
Måna i ditt hjärta det kommer finnas
Jag kan garantera att du har mycket att minnas
Vissa lämnar sår
andra kommer och går
Ta vara på tiden, den är som siden
Dyr och underbar
Den rinner snabbt ut
och snart är kanske just din tid är slut. // Av: Matilda Stigsson 5/1-2007

Dikt

Välkommen till inget!

Du föds
vet inte riktigt vad du ska vänta dig
Tagen från himmlen
Till en värld där du snart ska stå på egna ben
Ditt öde som redan är bestämt, vilka val du ska göra
Vilka vägskäl som ska få dig på fall
Så många frågor som kommer söka svar
Tomma tårar som i vinden blir till regn
Du kommer oskylldig till en värld så kall
Från himmlen de sände en ängel
Som så många gånga förr
Kanske ängeln snart knackar på din dörr // Av: Matilda Stigssom

Dikter

Nu jag på papper berättar den långa sagan
Talar ut om mitt hjärtas klagan
Om min längtan efter det som var
Det som inte längre finns kvar
Det som jag inte längre kan nå
Det jag aldrig igen kommer att få
Sogr och smärta värker i mitt ensamma hjärta
Smärtan fick allt att brista
Så detta brevet blir mitt sista

Jag vill att du förstår, jag kommer aldrig mer känna lyckan igen
Aldrig mer hitta hem
Aldrig mer vara trygg
Förevigt ensam och skygg
Och vem vill väll leva ensam hela sitt liv?

Du lämnade mig blödande och sårad
Jag var blind, du var kall
Men ändå fick du mig på fall
Jag hoppas att du nu förstår
hur dåligt jag mår
Jag önskar du kunde se mina sår
Och jag kan berätta att från kinden det droppar en tår
Jag passar nu på att säga att mitt brev till dig snart är slut
Och att jag såg detta som en sista väg ut // Av: Matilda Stigsson

Zombie Dröm

Jag har alltid haft sjuka drömmar och i natt hade jag en till,

Det började med att alla fick reda på att det hade brutit ut en zimbie epedimi, vilket gjorde att alla skulle evakueras till ett speciellt område.

När jag kom till området som såg ut som ett radhusområde, hade de omringat hela området med höga stängsel och vakter överallt. Men alla viste vi att detta inte skulle räcka när fler och fler blev smittade och hotet växte. De som hade lyckats fly till skyddsområdet blev indelade i grupper och skulle placeras i radhusen. Jag hamnade i en grupp som inkluderade två bröder runt 23 år, två systrar runt 17 år och jag. När vi hade blivit placerade i husen fick vi barrakera alla fönster. Efter det kom det en "kontroll-man" som kollade så fönstrena var ogenomträngliga och han barrakerade även dörren utifrån med hänglås och vi innifrån med plankor samt hänglås.

Efter det minns jag att jag började gå runt och leta efter någon stans att gömma mig ifall det skulle komma in en zombie i huset, när jag hade kollat igenom ungefär halva huset träffade jag de två bröderna, och jag satte mig ner och pratade med dom en stund. Jag frågade om de var rädda för vad som skulle hända, de spelade avslappnade och inte bekymmrade alls, men när man tittade i deras ögon såg man hur oron växte.

Efter jag hade talat med bröderna satte jag mig i ett fönster och tittade ut över "området" (eftersom det fanns ett kikhål vid ett av fönstrena) och snabbt insåg jag att tiden var inne, vakterna kunde inte längre hålla tillbaka de stora massorna som bara växte utanför slängslen, jag hörde hur folk började skrika hur skott avlåssades och tillslut hörde jag hur stängslet brast och en panik kännsla ilade igenom hela min kropp. Sen vaknade jag.

Helt störd drömm men dock inte ovanlig i mitt fall, jag drömmer ofta om zombies. Och de kännslor som ofta finns med i drömmen är först oro, rädsla sen panik. Och ofta får vi sitta och vänta, oftast vet jag inte vad som ska hända var min familj är, eller när zombierna hittar just mig. Och ofta föreställer man sig i drömmen hur det kommer att kännas när en zombie hittar en och man blir uppäten levande. Supersjukt!

Gårdagens Look

Eftersom jag inte orkade gör mig iordning mer fick denna looken duga.

Irriternade människa & utgång

Igår var det utgång med tjejerna och kusin. Det var en super trevlig kväll och träffade massa vänner och bekanta. Det började med Förfest hos min kusin, där det slank ned 7st cider och tjejerna drack lika mycket om inte mer, På förfesten satt vi mest och pratade, lyssnade på musik och snackade skit. Sen var det dags för bussresan som gick toppen denna gången, ingen behövde kasta ut sin alkohol för att busschaufören var tjurig, vilket inträffade helgen innan.

När vi väl var på krogen så träffade vi Zarah och hennes gäng, efter att ha tagit slämpel bar det av till amor, där det blev lite mer drickande och förfestande. När vi kände att vi var sugna på dansgolvet gick vi tillbaka till centrum och dansade, efter ett tag var det dags för rökpaus (helt onödigt enligt mig) men i alla fall så gick vi ut, då kom kusin på att vi inte hade en tändare vilket resulterade till att kusin frågade en random snubbe om hon kunde få låna en tändare. Vet ni vad han svarar "vad vill du din jävla tjockis". vilket jag hörde och blev fly förbannad. Så jag gick fram till denna killen och frågade om han tyckte att han hade rätt att säga så bara för kusin ville låna en tändare, och komversationen såg ut såhär ifrån det tillfället frammåt:

Han: Gå här ifrån ditt "skabb" du känner ändå ingen här (vilket jag gjorde)
Jag: Grejen är den att jag känner visst folk här och jag undrar vad som ger dig rätt att kalla min kusin så?
Han: Du är så ful och äcklig så det skulle inte förvåna mig om du var oskuld
Jag: Tyck du vad fan du vill, men jag har hört att det är fin att vara oskuld
Han: Din jävla tjockis gå nu
Jag: (Jag pekade på hanns kompis och sa:) han är smal, och du ser inte ut som han. så tänk dig efter innan du talar. Åter igen han är smal och du, Not so mush.
Sen sa jag hej då till de jag kände och gick där ifrån.

Och med detta vill jag säga att det finns sånna jävla idioter i denna stad att det är fan bud på att flytta. Och vem ger han rätt att kalla min kusin för "tjockis" bara för hon frågar om en tändare. Grejen är den att min kusin är INTE ens tjock, sådanna människor irriterar jag mig på så sjukt mycket. Och det som var allra roligast att han var den fulaste och tjockaste av de alla i det gäng han umgicks med.

Men över lag var det en rolig kväll, och sådana som han bråkar tillslut med fel männsikor och får betata dyrt.  // Tilla

Vem är jag?

Vem är jag?
Är jag den jag vill vara eller den jag borde vara?
Är jag ensam eller bara mindre omtyckt?
Är jag stark eller är det bara en illusion ?
Är jag misslyckad eller har jag bara inte lyckats än?
Är jag den du tror jag är, eller är jag den du vill att jag ska vara?
Är jag som min mamma eller pappa eller är jag som båda?
Är jag en egen individ med egna val eller är jag en fantasi med bestämt slut??
Är jag morgondagen eller nuet?
Är jag den jag borde vara men inte ännu blivit eller den den jag blivit för jag inte blev den jag skulle vara?
Är jag fri eller instängd?
Är jag evig eller bara tillfällig?
Så vem är jag, finns det några svar eller är allt bara obestämda tillfälligheter?

Torsdag!

Jag har precis börjat med maten, samma sak som jag gjorde igår vid denna tiden. Det känns som om vardagarna bara är en lång väntan på helgerna, då det faktiskt häner en hel del. Man hinner knappt något på vardagarna längre, speciellt när man går i skolan. Jag Saknar skolan som bara den, man tillhörde något, man hade något att göra på dagarna. Även om de 1050kr man fick i månaden inte var mycket, hade man alltid dom samma datum varje månad. Jag är väldigt förvånad vad de pengarna igentligen räckte till. Jag fick min lön nu för några veckor sedan, och 1050kr går åt samma dag som man tjänar in pengarna.

Det är helt sanslöst vad vi unga vuxna ska hinna med och klara av. Många av de äldre tycker att våran generation är lata och saknar viljan att arbeta och göra något med vårat liv. Vilket i kanske vissa fall kan stämma, men man kan och ska aldrig dra alla över samma kam. Det finns unga vuxna som vill och kan, men när de äldre ständigt tror att vi är lata och inte ger oss en chans så känner man tillslut ingen större lust att försöka.

Jag tog en timmanställning på Albemmanning, som är ett bemanningsföretag. Det är slitsamt och man får verkligen arbeta hårt för de pengar man tjänar. Speciellt om man är kvinna, det gör de tunga jobben dubbelt så svåra att klara av. De vill ja  att man kan jobba i samma tackt som männen. Ska vi då få mindre jobb för att vi inte klarar av det? För det är ju så det blir. Och som arbetsgivare hade jag nog gjort samma sak. Jag gör ju allt för att mitt företag ska tjäna pengar.

Jag utbildade mig till målare på bäckadalsgymnasiet i Jönköping, Jag hade höga förhoppningar. Jag hade bestämmt mig, jag ville inte vara en av de arbetslösa ungdommarna i sverige. Jag skulle ha ett jobb när jag slutade skolan, jag ville ha en egen lägenhet, ett eget sparkonto ett eget liv. Men saker är enklare att planera än att genomföra. Saken är den, målerifirmorna vill inte ta in lärlingar. Hellst inte tjejer, samma problem där igen, vi är inte lika snabba effektiva. Men vem har sagt att vi inte gör jobbet bättre, snyggare. Det är bara fördommar.

är det då konsligt att vi unga vuxna snabbt tröttnar när man ständigt behandlas som överflödiga resurser.
Min mormor sade till mig när jag precis hade tagit studenten, "Jag är glad att jag inte är ung och arbetssökande i sverige idag" och det betyder så mycket för mig. Att någon faktiskt tar sin tid och sätter in sig i våran situation. Och var jag vill komma med allt detta är, att jag har tråkigt och är trött på att jobba som timmanställd med något jag inte ens tycker är roligt. Men jag antar att livet är sådant, och jag får vara glad att jag åt minstånde jag ett jobb.

De säger att livet kan gå åt många håll, men varför väljer det alltid att gå nedåt?

Jag trodde aldrig

Detta är något jag svurit att jag aldrig skulle göra i mitt liv, att starta en blogg.

Men nu är det gjort, då kanske du undrar varför. Det är såhär att denna blogg kommer bli resultatet av många sömnlösa nätter då jag sitter uppe och funderar. Denna bloggen kommer inte handla så mycket om mitt liv eller vem jag är utan mer om mina tankar och åsikter. Det vill säga de saker jag kommer lägga upp här är dikter, låttexter, drömmar, tankar och åsikter. Känner jag att jag har något enstaka att berätta om mig antar jag att det bara är att stå ut. Jag förväntar mig inte att jag kommer få många läsare eller något liknande. Mitt mål med denna blogg är att få ut mina tankar, att någon person kanske tycker som jag eller tänker som jag gör.

Jag tänker även passa på att be om ursäkt för bloggens fula utseénde och hoppas att ni inte dött av skratt. Jag kan ju erkänna att jag inte är den mest tekniska personen på denna jord, vilket många redan vet antar jag. // Tilla