Torsdag!

Jag har precis börjat med maten, samma sak som jag gjorde igår vid denna tiden. Det känns som om vardagarna bara är en lång väntan på helgerna, då det faktiskt häner en hel del. Man hinner knappt något på vardagarna längre, speciellt när man går i skolan. Jag Saknar skolan som bara den, man tillhörde något, man hade något att göra på dagarna. Även om de 1050kr man fick i månaden inte var mycket, hade man alltid dom samma datum varje månad. Jag är väldigt förvånad vad de pengarna igentligen räckte till. Jag fick min lön nu för några veckor sedan, och 1050kr går åt samma dag som man tjänar in pengarna.

Det är helt sanslöst vad vi unga vuxna ska hinna med och klara av. Många av de äldre tycker att våran generation är lata och saknar viljan att arbeta och göra något med vårat liv. Vilket i kanske vissa fall kan stämma, men man kan och ska aldrig dra alla över samma kam. Det finns unga vuxna som vill och kan, men när de äldre ständigt tror att vi är lata och inte ger oss en chans så känner man tillslut ingen större lust att försöka.

Jag tog en timmanställning på Albemmanning, som är ett bemanningsföretag. Det är slitsamt och man får verkligen arbeta hårt för de pengar man tjänar. Speciellt om man är kvinna, det gör de tunga jobben dubbelt så svåra att klara av. De vill ja  att man kan jobba i samma tackt som männen. Ska vi då få mindre jobb för att vi inte klarar av det? För det är ju så det blir. Och som arbetsgivare hade jag nog gjort samma sak. Jag gör ju allt för att mitt företag ska tjäna pengar.

Jag utbildade mig till målare på bäckadalsgymnasiet i Jönköping, Jag hade höga förhoppningar. Jag hade bestämmt mig, jag ville inte vara en av de arbetslösa ungdommarna i sverige. Jag skulle ha ett jobb när jag slutade skolan, jag ville ha en egen lägenhet, ett eget sparkonto ett eget liv. Men saker är enklare att planera än att genomföra. Saken är den, målerifirmorna vill inte ta in lärlingar. Hellst inte tjejer, samma problem där igen, vi är inte lika snabba effektiva. Men vem har sagt att vi inte gör jobbet bättre, snyggare. Det är bara fördommar.

är det då konsligt att vi unga vuxna snabbt tröttnar när man ständigt behandlas som överflödiga resurser.
Min mormor sade till mig när jag precis hade tagit studenten, "Jag är glad att jag inte är ung och arbetssökande i sverige idag" och det betyder så mycket för mig. Att någon faktiskt tar sin tid och sätter in sig i våran situation. Och var jag vill komma med allt detta är, att jag har tråkigt och är trött på att jobba som timmanställd med något jag inte ens tycker är roligt. Men jag antar att livet är sådant, och jag får vara glad att jag åt minstånde jag ett jobb.