När sömnen varar för kort
Jag lägger mig ned och sover en stund
När jag försvinner ur min kropp föds det åter hopp
När jag drömmer stannar världen upp ett slag
och jag får äntligen vila ett tag
Drömmen räddar mig från undergång
Det är mitt livs ljuvaste sång
Att få vara en annan en timme eller två
Jag hoppas att du kan förstå?
Kudden är min tröst, Tystar en förtvivlad röst
Täcket är mitt skydd, lugn, varm och trygg
Sängen är min tron, min ångerst fria zon
Men problemen är tillbaka när jag vaknar
och då jag åter igen drömmen saknar
Att bara få drömma mig bort, men det varar allt för kort. // Matilda Stigsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar