Onsdag!

Fy sjutton vilken dag!

Är trött som bara den, Idag har jag jobbat så det kan ju bero på det. Om cirka fem minuter ska jag sova och det kommer bli super skönt. Jag har skottat snö åt Jönköpings energi med en kollega som heter Patrik. Hade aldrig träffat honom innan men det gick jätte bra och vi hade lite intressanta saker att prata om. Samtidigt som vi lyssnade på "Ken Ring" i bilen imellan jobben.

När jag kom hem hade Små bröderna samt mamma julpyntat och städat. Måste erkänna att dom har varit ganska duktiga ändå, fast jag har ju självklart varit duktigast.

Önska!

Jag tänkte uppmuntra de få läsare till att önska ett ämne de skulle vilja ha mina åsikter om, eller fråga frågor de skulle vilja veta. Eller tävlingar jag kan ha, som ni skulle vilja läsa om. Önska på nu vettja!

*Suck*

Chefen ringde nu för en timme sen, och jag ska jobba imorgon. Visst jag vet att jag ska vara glad att jag har ett jobb. Och jag är glad. Men det är så j*vla mycket slit kan jag lova. Man är värd dubbelt så mycket lön än vad jag får. Många skulle nog inte klara av det jobbet tror jag inte.

Till exempel som snöskottningen, det var en tjej som svimmade uppe på taket mitt imot. Bara det säger väll att jobbet är tungt?

Imorgon blir det att skotta snö igen, fast det är typ vid dörrar och infarter. Blää!

Sov-Time

Nu är det nog dags för sängen, Tänka sig. Att jag är trött nu, ska jag kunna gå och lägga mig tidigt för en gångs skull.

För övrigt måste jag, tvätta mina piercingar och skjölja munnen men Listerine. Det driver mig galen, att skjölja munnen hela tiden med Listerine. Sen borta tänerna, eller det får bli innan. Jag har ett blåmärke runt den vänsta piercingen, det ser lite mycko ut. Men det försvinner nog snart. Jag har haft lite problem med den vänstra piercingen, det blödde väldigt mycket när jag gjorde den. Så tror de tog den vid ett blodkärl och det är därför den läker lite saktare.

I Lördags när jag och några kompisar var ute på krogen fick jag faktiskt två komplimanger för piercingarna, vilket känndes väldigt roligt.

Det var allt från mig, Tilla signin' out! xD

Vaken?

Jag är vaken som vanligt, men tillskillnad från andra kvällar så har jag inte så mycket att skriva om. Inga tankar som snurrar i huvudet. Känns konstigt faktiskt, är inte van vid sinnesro.

lyssnar på gammal musik från förr, men ändå inget. Kanske inte lyssnar på rätt låtar?

Jo, jag kom nog på något nu. Lycka?
Lycka är något vi desperat jagar hela vårat liv, är vi inte lyckliga så kan vi inte uppskatta det vi har. Är vi inte lyckliga blir livet jobbigt att leva. Men kanske är det jakten på lyckan som gör oss olyckliga. Lycka kan betyda så mycket, någon annans lycka kan göra dig olycklig. Samtidigt kan det vara tvärt om.

Kanske vi är som lyckligast när vi bara lever livet och inte tänker på det? Men och andra sidan så är du ju inte medveten om det eftersom du inte tänker efter. Allt är ju bättre när man ser tillbaka på det, så kanske det inte blir en rättvis uppskattning, om man hela tiden ska se tillbaka på saker.
Då är min fråga till dig, är du lycklig?
Och vad gör dig lycklig i vardagen?

// Tilla

Bild på pirecingarna

This is the best I can do for now!

Maskinen!

det tar tid och jag tror jag vet
Vad vi gjorde för fel, passionerat
men okontrollerat, ha, idioter!

Min baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
För jag kommer som ett yrväder med ett högsnäskrus runt halsen
Och vinner ditt hjärta men flyr iväg till nästa så fort anar något ansvar!
För jag fattar mycket väl att det är i mina, det såkallade blodet i mina ådror

Det sociala arvet får rätt igen!

För han var bäst, försök att överträffa det, Ja!
Fan han var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För han flyger iväg som ett pappersflygplan!

Sommar!

I övrigt kan jag tillägga att jag sanknar sommaren





Idioti

Jag kan inte riktigt förstå varför alla längtar så till julen. Jag längtar verkligen inte jag vet att alla tycker att jag är negativ och så vidare när jag skriver så. Och visst var julen rolig när man var liten, men nu blir man bara påmind hur bra man hade det som liten. Och att för varje år som går växer ansvaret. Och för varje jul som går blir det mer att hålla koll på/ta hand om.

Tänk på alla hemmlösa nu när vi har en sådan kall vinter. Vart ska de ta vägen?
Vem ska ge dem julklappar?
Vart ska de ställa sin gran?
Jag vet att livet inte är rättvist, men varför ska man bara acceptera det?

Jag läste i ett "anti droger" ett inlägg från en kvinna, hon hade svarat på en kommentar från "Admin". Det handlade om drogmissbrukare. Jag citerar;

Admin skrev;
"Jag tycker alla oseriösa ska lämna denna grupp, som säger "våga säga ja till droger" (jag har rättat dennes stavning)

"Men herregud menniskor. ni som säger jag till droger: dra till eran grupp istället ! bort härifrån! vill ni veta en sak? att ni är så jävla svaga!!!!att ni inte klarar nånting i livet utan det.så jävla svaga ni är!!var a en har problem i li...vet,men man skall vara stark a klara a bearbeta inte bedöva eran kännslor med droger,för stunden.vidriga ni är helt änkelt!! sök hjälp så ni tar hjälp med våran skatte pengar .vi som jobbar för er får ett skit i dag men ni får allt!!! tänk på att våran barn lider pga. av er.ju mycke knarkare a cosbiddragere dessto mer dras det skatt ifrån oss. hade ni inte knarkat hade skatten misnkat säkert!!

 

Denna människan kan ärligt inte ha mycket i huvudet. Jag försvarar inte drogmissbruk över huvud taget. Men alla har ju sina anledningar till saker och ting. Alla är olika och alla har vi olika förutsättningar. Många människor har redan fallit igenom samhället och har ingen mer hjälp att få. Det vill säga att den skatt vi har betalat, för att sveriges medborgare ska få hjälp. Inte har räckt. Och det fins många missbrukare som till exempel alkolholister som klarar av att hålla ett jobb och som betalar skatt. Skatt som kanske går till hennes barns skolmat. Men detta har nog inte slagit denna människa. Jag tycker det är så orättvist, att man drar alla över samma kam. Ett drogmissbruk kan börja på så många olika sätt. Och den skatt vi betalar, räcker den? Eftersom drogmissbruket ökar ibland unga och ändå är medvetenheten större än någonsin.

 

Kanske detta livet har blivit för svårt att leva?

 

Kanske man behöver en flykt från verkligheten. Vi behöver ändra våra vanor, att ta till droger när vi inte mår bra än inte hållbart. Men människor måste börja inse, det är bara galet att dessa okunninga männsikor ska få starta en sådanhär grupp (gruppen finns på facebook). Jag tycker bara att kanske apoteket eller läkare ska gå ihop och starta detta. Eller kanske förra missbrukare. För de vet, de vet hur det funkar. Dessa människor verkar inte veta något alls, vilket jag inte tycker är rättvist. Även missbrukare har rätt i samhället. Man kan inte skriva så.

 

Det finns många olika missbruk, vart går gränsen? När ska man "skylla sig själv", och vilka missbruk är "okej"?

• Drogmissbruk?
• Sexmissbruk?
• Att skada sig själv (skära sig) ?
• Matmissbruk?
• Ciggaretter/snus?
• Shopping?
• Spelmissbruk?

Vad är okej? Alla dessa missbruk kostar pengar, skattepengar. Att hjälpa dessa människor på fötter igen är något jag tycker vi är tvungna att göra. För oftast har vårat "system" redan svikit dem.

Tillbaka till hemlösa;

Så när ni äter eran julmat eller öppnar era klappar. Kom ihåg denna texten. Kom ihåg att det finns barn som sitter hemma, kanske utan värme, kanske utan mamma eller pappa, som inte får några klappar. Eller tänk på en gammal man/kvinna som får sitta i ett trapphus och höra skratten, känna värmen ifån lägenheterna i byggnaden. Tänk på det!

Jag är inte bätte själv de är jag medveten om, så ta inte detta som en "diss" till alla som gillar julen, jag bara skriver ner lite om mina kännslor och tankar.

den 12 december kl. 16:34"

Trött!

Idag är jag trött efter att ha skottat snö i åtta timmar. Mitt högra knä gör ont och ser ut som en fotboll.

Förövrigt lyssnar jag på Thåström, han har så underbara texter
Här kommer mina två favoriter;

Det var allt från mig idag!

Terror dåd!

Terror-dåd i vårat sverige
Hur länge ska detta hålla på
Vi gör som vi alltid har gjort
Blundar
Och låttsas att vi inte kan förstå


Första terror-dådet i Sverige?

Detta är ju helt sjukt, Sverige Demokraternas stöd kommer växa ännu större nu efter detta. Det som gör mig ännu mer irriterad  är att killen som gjorde detta kommer från Tranås (invandrade till Sverige som 11-åring). Ska man inte kunna känna sig säker i Sverige längre?

Som tur var hade hans bomber exploderat för tidigt av misstag, så ingen dödades. Förutom han själv såklart, vilket är förjävligt för det finns nu ingen som kan straffas för brottet. Han förtjänade inte ens att dö. Polisen misstänker att mannen ville spränga sig på två andra eventuella ställen där det fanns mer människor. Tänk om han hade lyckats?

Var ska vi dra gränsen?
kankse är dags att reagera nu?

När man  dödar någon genom ett terror-dåd ska det ju finnas tusen (eller om det var hundra) oskulder som väntade på denne i himelen. Jag kan ju i alla fall nöja mig med att den ***** ******* inte kommer ha några oskulder väntande i himelen eftersom han inte lyckades döda någon. Till och med det var han för värdelös för.

Dikt

En man ligger i en sjukhus säng
kanske hans hopp gick för länge sen
En trött och sjuk man med inget alls kvar
Men endå kommer de för att ta allt han har
Men i natt ska han få befrielse
inatt ska allt bli lungt
Att andas är plötsligt alldelsess för tungt

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora 
De hämtar små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

En flicka så fin och så snäll
Hon har gjort sig speciellt fin ikväll
Hon ska gå på sin sin första fest
Med alla de hon gillar mest
Men inte vet hon att det idag är hon som står på tur
Hon vet inte när, och inte hur
I dödens lotteri hennes namn nu blev taget
Och hennes hemska öde har nu övertaget

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora
De hämtar små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

En kvinna ska snart bli mor
hennes lycka är överväldigande stor
Ett litet liv i hennes mage hon nu bär
och bara om någon vecka är lyckan här
Men hon vet inte att hennes namn blev draget för ungefär nio månader sedan
och hon blev skriven på listan nedan
En far omdevetande om att han ska få uppfostra en son på egen hand
Och att modern inte ens ska få se sonens första tand
Henns öde de nu bestämmt
Hon krystar ut sin son med ett sista lång flämt
Hon hann inte ens höra att hon hade fått en son
Innan de hade hämtat henne lång där ifrån

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora och små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

Ett öde kan ha olika slut
men en sak är säker
Det finns ingen väg ut
Har de väl skrivit ner dig på sin lista
Då kommer du livet mista
Du kanske får lämna allt du har
Eller du kanske inte längre hade något kvar
Det spelar ingen roll när de har berstämt sig
Huvudsaken är att de kommer att hitta dig

Dödsänglarna är nu här
Hämtar allt du en gång hade kärt
De hämtar stora och små
Och ingen nåd finns det att få
Be du tusen böner
Dessa stjälar tar ändå inga löner

Snö

Har jobbat nu i två dagar uppe på ikeas norra lager i Torsvik. Riktigt segt ska jag lova, kallt också för den delen. Har ont i hela kroppen idag, vi skottar snö på taken där. Tänk dig åtta timmars prommenad i tjugo cemntimeters hög snö.Inte roligt kan jag lova.

Ni vet ju att jag har skrivit om en överaskning som jag ska ladda upp bild på men viste inte när. Jag kan nu medela att detta kommer ske senare idag eller imorgon. Klockan 14.00 gäller det och jag längtar super mycket. Hoppas på ett bra resultat, såklart.

// TillAAAaaa!! ^^

Ung & Bortskämd

Jag tycker att "Ung & Bortskämd" tycker jag är ren ut sagt skandalöst upplägg.

jag har inte följt det, kanske har sett tre eller två program. Men idag var det ju helt sjukt orättvist, och det gör mig bara irriterad.

JP (Jean-Pierre) förtjänade verkligen inte att åka hem i dagens program. Jag vet inte vad han har gjort tidigare i programmet som har gjort de andra deltagarna så grymt arga på honom. Men man måste väll ge JP en chans att ändra på sig. Och vist, han kanske enbart ändrade på sig för att imponera för föräldrarna. Men vem hade inte gjort drastiska ändringar när man nästan har åkt ut två gånger i rad? och så länge man sköter sina sysslor i huset tycker jag inte att man ska vara prioritet ett i utröstningen. För de är väll där för att lära sig att ta hand om sig själva!? Sen kanske han inte förtjänar att "vinna" eller hur detta program funkar. Men han skulle inte åkt ut idag.

Tidigare händelser i dagens program för de som inte har sett det. JP blev aldrig frågad om han ville gå på en promenad där alla skulle delta (de andra försvarade sig med att det inte var bestämt). JP och en annan manlig deltagare hade "bytt" matlagnings-tid med två Paulina och Karolina, för att de ville laga en tre-rättersmiddag till hela gänget. Och imellan varmrätten och efter-rätten låster resten av gruppen in sig i ett rum och "snackar skit" om JP. Till exempel "köper ni dethär", "JP bytte tid med oss bara för att föräldrarna skulle se detta". Vilket jag tycker är väldigt falskt, han man sådanna synpunker kan man tacka nej att delta i middagen, eller sitta ned i gemensam grupp och tala ut om problemet. Vilket skulle visa mognad hos alla. Det gjorde de självklart inte, vilket jag tycker är väldigt fel. Och alla kan ju hålla med på att om man får en idé (som till exempel i detta fallet, laga en middag) så vill man ju genömföra den så snabbt som möjligt och inte vänta. Om Paulina och Karolina nu uppfattade det som om han bytte tid samt genomförde idén bara för att imponera på föräldrarna kunde ju de nekat JP att byta "mat-tid" och sedan förklarat varför. Det som gör mig mest arg var föräldranas motivation när de även röstade ut JP, de uppfattade att det var synd om honom för att han inte tillhörde gänget. Vilket är helt sjukt, efter Paulinas pappas uttalande "Jag tycker att det är ren mobbing, och det är inte acceptabelt" (menat mot JP, och mathändelsen. Han menade på att resten av gruppen inte hade varit snälla.) Sen väljer de att rösta ut JP, när Paulina och Karolina till exempel sket i att städa och istället smiknade sig. När restan av hela gruppen städade. Deras ursäkt var att de gick upp mycket senare än restan av gruppen, men vad jag kunde se så hade inte en enda av de andra gjort i ordning sig utan de prioriterade städningen först. Vilket jag tycker är det programmet går ut på. Därför tycker jag att Karolina eller Paulina skulle vara den som åkte ut.

Jag kan förstå att man som förälder vill göra det lättare i livet för sina barn. Men att göra ens barns läxor, eller inte lära sitt barn laga mat eller städa. Anser jag bara gör livet svårare i längden. Jag detta tycker inte jag bara för jag är "avundsjuk", och för den som anser det. Kanske borde söka in till programmet nästa sesong, för de förstår kanske inte heller då vad livet går ut på.

Saknad

Ibland undrar jag om de val jag gjort har varit värt det i längden,

Alla verkar ta det så lätt, jag kan inte förstå. Saknaden tar kol på mig, jag tänker på det säkert mer än en gång varje dag. Det var mer än ett år sedan nu, kanske till och med två. Men ändå är det en del av mig, jag vill att det ska vara en del av mig. Jag gillade vad jag blev, jag blev den jag alltid velat vara. Min rastlöshet fans plötsligt inte längre, min sömn kom när jag själv ville. När jag ville sova kunde jag sova.

Jag vet inte om jag minns det så som det var, eller hur det verkligen började. Om det jag minns är det jag vill minnas för att få en flykt från dagens verkligheter. Men jag minns hur jag kände, jag minns hur jag såg på mig själv. Det som har hänt med mig, nu efteråt. Det skrämmer mig inte. Jag minns även att det var jobbigt, men det jobbiga var inte mer än det bra. Och jag förstår inte vad som är felet, jag förstår inte varför de val jag gör måste påverka alla andra. Varför de ska ha en åsikt i något de igentligen inte vet något om. De vet inte hur jag känner, och därför kan de inte förstå.

Jag tror att okunskap gör oss lyckliga, men jag kan dock inte minnas om jag var lycklig innan allt detta. Men jag vet att jag slapp önska mig ännu en sak i livet man inte lyckats få. Det gör ont i mig när jag ser hur människor gör, när jag läster om det. Och hur de talar om det, de inser inte att det är en ny livs-stil, och att man tillslut inte kan välja längre.

Om jag minns rätt, så väljer "Frodo" i "sagan om ringen"-filmerna att gå vidare efter de vunnit "kriget" och ringen är förstörd. Han inser att det inte går leva med maktbigäret och saknaden av "ringen". Han valde döden, framför smärtan och saknaden. Att välja döden är ett drastigt val, för även om man får leva med en evig saknad så kommer man kunna uppleva lycka igen. Jag hoppas det i alla fall, än så länge vet jag inte. Kanske blir skanden mindre med åren som går, kanske den blir suddig som alla minnen. Kanske den med tiden försvinner som spår i sanden. Men det gör även ont att veta, att veta och glömma. Nu när jag vet, vill jag inte glömma.

Så åter igen, har valen jag gjort varit värt det i längden. Hur började allt detta, och när kommer det sluta. Jag tror att aldrig veta från första början, ger oss lycka. Den som vet mindre har färre saker i livet att frukta. Den som vet mer har mer att tänka på, och mer att vara rädd för. Så "är det bättre att ha älskat än att inte älskat alls" för man kan väll inte sakna något man igentligen inte har upplevt? vilken saknad är skarkast; Att sakna något du aldrig upplevt, eller sakna något som en gång varit hela din värld? Igentligen vet vi ju inte svaren för än vårat liv är slut, vad som är rätt för dig kanske är fel för mig. Berodde detta på min okunskap, eller deras kunskap som de inte delade med sig av?

Another day!

Ännu en ny dag,

blir så jäkla irriterad på att bo i denna lägenheten. Vi bor tre stycken personer i en tvåa på 70-någonting kvardarmeter, ibland fyra beroende på om min lillebror är hemma eller inte.

Jag har ju svårt att sova, och i natt så gick jag och lade mig runt klockan två. Kanske somnade vid tre-fyra, vaknade av att mamma var uppe och hade tänt var enda lampa i hela lägenheten och förde liv. Klockan kan väll varit sex, försökte somna om till klockan typ sju-halv åtta, och när jag precis höll på att somna, vaknar min lillebror som är sjuk. Och kliver inte upp, nej, utan han ropar på mamma för han ville ha alvedon och halstabletter. och då vaknade jag ju självklart igen, och kan inte somna om så det var ju bara till att gå upp. Så nu sitter man här i soffan, lillebror har ju självklart somnat om. Menans jag får sitta här och inget bra är det på TV:n heller.

I övrigt blir det FÄÄST idag, så får väll glädja mig åt det. Med alkohol i blodet blir allt lite roligare, oftast.

Rastlösa själar

Efter bara två timmars sömn kan jag konstatera att jag hade en konstig dröm igen. Den innehöll dock inga zombies denna gången. Men den var inte mindre läskig för det. Såhär började det:

Jag skulle till ett "läger" där jag hade varit två sommrar i rad. Det var ett stort läger med många olika människor. För två år sedan hade det skett ett mord på en flicka vid namn "Saga" som också bodde på lägret. Mördaren var fortfarande fri, och polisen hade hittat kroppen och visste vart hon vart begravd efter mordet.

Det började med att vi skulle gå och kolla på den plats där "Saga" vart begravd efter mordet. Det var jag och en person till som sade sig veta vad detta stället låg. Det var nästan mörkt ute, och solen höll på att gå ner. Det var en varm sommarkväll och vi gick bara i T-tröjor in i skogen. Vi följde en stig, och det blev bara mörkare och mörkare. Man kände redan när man vek in på den lilla grusstigen hur det växte en motbjudande känsla i kroppen. En hemsk känsla, Rädsla blandat med spänning. Vi viste att något inte stod rätt till, och vi verkade inte bry oss om att mördaren fortfarande var på fri fot. Och kanske just i skogen vi var och vandrade i. Vi kom fram till en "dal", där all skog var undanröjd och ett fält av grus och sand låg framför våra fötter. Plötsligt hörde vi en röst, den var lugn och kall. Samlad men samtidigt kunde vi höra föraktet, hatet och skräcken i den stilla rösten som verkade bäras av sommerens varma och sakta vind. Rösten förklarade att mannen som hade mördat "Saga" ångrade sig. Han hade lagt en förbannelse över skogen. Dalen var full av rastlösa själar som drev runt utan någon stans att ta vägen, och bara de mer rens själar kunde passera dalen utan att hemsökas av de rastlösa andarnas hämd. Man kunde se ett spår av människo-skor och även ett spår av hundtassar som gick upp mot dalens kant, rösten förklarade att mördaren inte kunde sätta sin fot på denna plats igen. Och att det var riskfyllt för vem som helst att vandra igenom denna dal. Därför kunde vi se hur människospåren stannade vid kanten medans mördrens följeslagare hade passerat igenom dalen. Vi kunde se hur hundens/vargens tasspår fortsatte igenom det enorma fältet och fösvann i fjärran. Efter vi hade sett allt detta var all spänning borta och vi kände hur skräcken växte starkare, och ännu var vi inte hemma på lägerplatsen där allt detta en gång hade börjat.

Vi gick igenom skogen, jag och en till. Plötsligt träffade vi en liten pojke som skulle gå med oss till lägerplatsen. Pojken hade sin lilla kattunge med sig. Han klappade den lilla katten varsamt, och den låg tryggt i hanns famn. Jag vände mig om och pratade med en andra i sällskapet, jag hör hur pojken säger "min katt rymde" och i ögonvrån kunde jag se hur pojkens kropp var täckt av blod. Jag viste att pojken inte hade lysnat på rösten vaksamma plågoord, jag viste att pojken hade vandrat genom dalen, och det var därför vi mötte honom så sent på vägen. Han hade blivit straffad, straffad med samma sjuka tankegångar och plågoandar som mördaren en gång hade. Jag skulle precis vända mig om med ansiket mot pojken, samtidigt som en adrenalin kick gick igenom min kropp vaknade jag tryggt i min säng. men kännslan, spänningen fans kvar, som en dimma i mitt sovrum.