( Dikt, svenska. Sisters of eternal pain)
hoppar du så hoppar jag
smärta och ångerst är vårat gemmensamma band
systra mi, fläta din ångerst med min sorg
så flätar jag in min ångerst med våran gemensamma hopplöshet
kanske vi då har något att hålla fast vid
när stormen river så skyddar i varandra
jag hittade dig i sorgens dal
du var nära gränsen, så nära evigheten
du stod på kanten
och jag ska inte ljuga jag ville dit jag med
för det gör så ont när regnet faller
när allt verkar ha taggar
och frågor svaras med nya frågor
men jag gav dig min hand
och din sorg blev min
när du ramlar
systra mi, fångar jag dig.
när ditt inre skriker
systra mi, skriker jag med dig.
men en natt blev tommheten för tomm
mörkret för mörkt
och Evigheten kom närmare
sakta smög jag på ångerstfyllda tår
jag stod på kanten
jag var inte rädd, systra mi
och som när en fågel släpps ut ur en trång bur
spred jag mina vingar
lyckan var maximal
jag var inte bunden längre
plötsligt hör jag dig säga
-hoppar du så hoppar jag
jag hoppar men något stoppar dig
när jag vävde ihop vår sorg och ångerst
tog jag mitt sista hopp
vävde in det varsamt i ditt tunga svarta rep
Repet som höll dig vid liv
Så kämpa vidare.
Vi ses i Evigheten, systra mi.
Av: Matilda Stigsson 2011-02-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar